Jag har återigen lite beslutsångest. Haha men denna gång gäller det inte så allvarliga saker som min framtid. Ush att man tänker på den så mycket. Aja i alla fall så måste jag bestämma mig om en sak. När jag beslutade mig för att skaffa dreads igen så ville jag bara ha med mitt eget hår och inget löshår som förra gången. Det blev lite plastigt då. Men nu går jag bara dag in och dag ut och väntar på att de ska växa och bli längre. Men tyvärr blir de ju inte det. Så nu funderar jag faktiskt på att förlänga dem med löshår igen. Bara så att det blir 10-15 cm längre. Hatar verkligen att de är så korta. Fast egentligen är de inte det. Ska jag helt enkelt ge upp mitt tålamod? Hm det verkar så just nu, men jag ska fundera vidare på det lite till. Vet inte vilket sorts hår jag ska köpa än ändå.

Annars flyter livet på rätt bra nu. Det man tänker händer. Det har jag fått bevisat för mig denna helg i alla fall. Haha..

Mitt humör har gått upp igen och det gillar jag! Jag ska försöka förklara hur jag tänker. För cirkus en vecka sedan fick jag beskedet att jag blir uppsagd för att det finns för lite att göra. "Tack så jävla mycket då", tänkte jag och visste att det fanns andra personer som inte jobbat där lika länge som mig. Har ju ändå jobbat där i snart två år och detta är tacken liksom.
Det beror inte på mig, försökte jag säga, men ändå tänker man ju så. Ens självförtroende sviktar lite i sådana situationer. Man anyway så inser jag att det är nog meningen att det ska hända. Jag ville ha förändring, det visste jag och Universum serverade mig det på ett silverfat. Nåja inte ett silverfat kanske, men med en spark i röven som sa åt mig att faktiskt göra en förändring.

Nu är ju inte detta jordens undergång eftersom jag gladeligen har betalat a-kassa i 14 månader så det ska man la använda någon gång en då, tänkte jag och försökte hålla humöret uppe. Och ärligt talat så känns allt så bra just nu. Känner mig så väldigt glad och tillfreds med tillvaron. Och vet ni varför? Jo för jag vet att jag har rätt och alla som har en hjärna att använda vet det också. Och det känns bra med allt stöd jag får. Ska nog inte skriva ut mer saker om vad jag tycker och tänker för det finns ju en liten chans (även om det är väldigt pytteliten) att någon råkar läsa min blogg och se det och det är saker jag helst inte yttrar för att någon ska få reda på vad jag tycker om dem. Är det något jag har lärt mig i livet så är det bättre att ibland hålla käft och låta saker lösa sig själv. Kanske för att jag är för medveten om vad följderna blir om jag alltid säger vad jag tycker och tänker.

Får i och för sig komma tillbaka till jobbet om 1-2 månader. Ska bli intressant att se.

Förövrigt firar John och jag 3 år idag. DET gör mig glad i själen. Älskar honom mest av allt <3

Nu när jag sitter här och funderar mer än vanligt (och det är mycket när det handlar mig ska ni veta) så inser jag att jag behöver göra något drastiskt för att förändra saker och ting. Bara något impulsivt. Raka av mig håret, skaffa en tattuering eller helt enkelt förändra något bara. Känner mig så fast i mina negativa tankar. Jag gör vad som helst för att må lite bättre. Självinsikt är bara bra i små mängder.

Något måste hända...

Hm ja jag vet knappt vad jag ska skriva längre. Allt känns så konstigt. Snurrar omkring i mitt huvud och jag känner mig extremt vilsen och och oviss om vad det är för mening med allting. Jobbet förstör mitt bra humör nu och jag tror inte jag har vart så här ledsen på väldigt länge. Sist var nog för ca 4 år sedan. Då mådde jag rätt kasst psykiskt. Känner lite så nu med. Det nya året började rätt skit faktiskt. Men jag måste försöka se det positiva i det hela. Man kan inte bara deppa ihop även om det är vad jag känner för just nu. Varför är det så svårt att vara lycklig? Det är ju det enda man strävar efter i livet. Det är ju det som allt handlar om. Men hur fasen hittar man dit? Just nu känner jag mig bara rädd och ängslig. Men jag kanske ska ta det på ett bra sätt som en person sade till mig. Nu kan du fundera på vad du faktiskt vill göra med ditt liv. Det hemska är att det är det som fyller mina tankar vareviga dag så att jag faktiskt glömmer av att leva för en stund. Allt känns bara så svårt just nu och det hade vart så skönt att prata med någon som lyssnar. Ja, verkligen lyssnar och vill förstå.

Antar att det bara är att flyta vidare och hoppas att allt löser sig...

Dagarna bara rullar förbi som vanligt. Känner mig väldigt tillfreds med allting idag. Jag har pluggat en hel del denna vecka för att bli klar med alla uppgifter till mina kurser. Idag har jag pillat med InDesign i sex timmar, men jag är nöjd med slutresultat. Äntligen är jag färdig med alla inlämningsuppgifter och kan pusta ut lite. Jag bestämde mig för att inte läsa några kurser nu till våren eftersom jag kände att jag behöver ta en liten paus från allt pluggande. Det blir för mycket för mig när jag både ska plugga och jobba. Men till hösten kanske jag läser någon spännande kurs igen. Vi får se helt enkelt. Egentligen vill jag lägga tid på att skriva och det är kanske det jag borde göra hela detta året. Så vi får se om det blir några mer studier i höst. Jag har ju ändå hunnit läsa 52,5 hp sens förra hösten och det är ju rätt bra ändå. Nästan ett års heltidsstudier.
På Måndag börjar jag jobba igen och det känns väl lite sådär. Det har verkligen varit jätteskönt att vara ledig dessa två veckor. Känns som att man har hunnit ta det lugnt och funderat på vad man ska göra i framtiden lite. Men det är la bara att ta det som det kommer. Känns skönt att det är lågsäsong nu så att man inte stressar runt för mycket. Jag måste lära mig att koppla av lite.
Jag har ett berg med disk som jag borde ta tag i men får se om jag orkar. Ska i alla fall ta en varm go dusch snart och senare blir det till att åka till Uddebo för att träffa John och hans chef. Har saknat honom hela dagen ju.

Hmm mycket tankar fyller mitt huvud, men idag känns det som att de inte kan påverka mig så mycket. Jahopp, hejdå!

I all nyårshysterin glömmer jag lätt av att jag fyller år idag. Låt mig säga en sak som kan låta hemskt. Födelsedagar är inget att längta efter längre. De är bara en jobbig påminnelse om att man faktiskt blir äldre och har en massa saker att göra i sitt liv. Mina födelsedagar har alltid varit fyllda av dessa tankar och det tror jag dels beror på att det precis är nytt år också och då blir man lite orolig eller glad över att det är nya tider. Dels tror jag det beror på att jag alltid har sett mig själv på ett visst ställe vid en viss ålder. Som att man måste ha uppnått vissa saker när man är så och så gammal. Det sitter bara i huvudet. Det vet jag. Och det betyder inte att det stämmer och är rätt, men så är det i alla fall.
Men när jag nu på min 22:a födelsedag sitter och försöker tänka på de saker jag faktiskt har åstadkommit so far så är jag ganska stolt över mig själv ändå. Jag bor inte hemma längre utan med min underbara pojkvän. Under detta året kommer vi ha ett hus färdigt och det känns väldigt bra och lite häftigt på samma gång. Det skrämmer mig att vi gör något sånt här, men på ett bra sätt. För det känns så rätt. Jag vet vad jag vill liksom. Jag har ett (bra) jobb och det är jag stolt över att jag har även om det känns tufft ibland. Min framtidsångest känns extra märkbar så här i början av det nya året och jag har mycket att ta tag i som jag vill med mitt liv. Men jag vet att det kommer bli så. Även om jag under vissa stunder vill fly från verkligheten och inte tänka på att man blir äldre och måste ta vara på allt man har och vill göra.

Nu finns det egentligen bara en lite tanke i huvudet om vad jag vill ha, men vi får se om det blir så under 2012. Men jag tänker inte berätta vad det är ;)