Imagine

Asså..bläää...jag känner mig så omotiverad. Hur ändrar jag på det? Förra veckan flöt på snabbt och det beror på att jag hade något att göra varje dag. Träffade människor. Denna vecka känns bara så död och det är bara måndag än så länge. Men jag har inget planerat. Inget att se fram emot. Och min bil ska lämnas in igen så jag kommer vara helt isolerad från omgivningen nu med. Hmm...

Jag vet att jag har en massa jag kan göra, men känner verkligen ingen motivation till att göra det. Jag borde städa, men det känns så meningslöst att städa här när man ändå har oordning i allt inför flytten och så. Vill verkligen flytta nu! Men det känns som att det kommer närmare och närmare. I lördags var vi på Ikea och beställde kök. Det tog fem timmar, men det var det värt. Köket kommer bli awesome och så bjöd de på mat också. Tack så mycket Ikea!

Jag tror att jag ska försöka mig på en ny tavla, men måste komma på hur den ska se ut först. Känner att jag behöver träna, men var är orken? Jag måste ju faktiskt börja någonstans. Vad har hänt med den annars så pigga Hilda? Blir galen här hemma känner jag. Nej, jag måste strukturera upp mitt liv känner jag. Vill inte sitta här och mögla bort ju. Haha.

Ordning i kaoset

Jag älskar ordning och reda, men ibland gillar jag inte vägen dit. Jag vill egentligen se mig själv som ganska pedantisk och noggrann, men egentligen är jag inte det, fast ändå är jag det. Haha ingen som fattar mitt resonemang. Jag gillar bara när det är ordning på saker och ting. Då känns det bra.

Hm jaja. Denna helgen har flutit på i all hast. Har knappt vart hemma något alls. I Lördags var jag och John i Borås och kollade på badrum så nu är nog det hyfsat färdigt och bestämt i alla fall. Fick även köpt lite bra grejer, iläggssulor, akrylfärg och lite pärlor från Bead Place. Åh älska den affären! Lördags eftermiddag och kväll spenderades hos mamma med spelkväll. Igår (Söndag) åkte vi på kalas hos min halvsyster. Det var roligt med alla tjutande barnaröster. Var dock ganska trött på kvällen. Haha jag slogs av en sådan lustig tanke igår av ett samtalsämne de hade på kalaset. Alla diskuterade hur roligt det var att resa till olika ställen i världen medan jag och John satt där och tittade på varandra som om vi vore dumma i huvudet som trivs så bra med att stanna hemma. Vi får ju hemlängtan bara av att åka in till Mjöbäck nästan. Haha illa. Men det känns så bra att det känns så för då kommer vi ju trivas finfint här. Men i alla fall så insåg jag att jag reser ju faktiskt till andra ställen fast kanske inte på det fysiska sättet som alla föredrar. Jag reser ju faktisk i min fantasi, när jag funderar och dagdrömmer. När jag skriver och läser också för den delen. Tråkigt skulle många säga. Spännande skulle jag säga.

Idag ska jag egentligen inte göra så mycket. Ska åka in till Mjöbäck och posta mina kassakort till a-kassa. Har fixat CV och personligt brev för Lia imorgon. Känns så spännande. Hoppas man hinner med en visit hos Wipha med om hon är hemma. Annars ska jag nog i alla fall träffa Edyta imorgon. Saknar både min thailändare och min polack. Haha.

Och så är det ju alla hjärtans dag imorgon med. Får fundera ut om man ska ge något fint till den jag älskar mest i hela världen <3

Happily ever after...

Lia Hof hörde av sig idag och hon vill träffa mig inom de närmaste veckorna. Åh vad glad jag blir! Trodde ärligt talat att det inte skulle bli på tal om att gå på intervju eller hitta något annat jobb de här veckorna innan jag ska börja jobba igen, men nu blev det ju så ändå. Dels så måste jag ju söka jobb när jag är med i a-kassa så jag har ju inte så mycket val egentligen. Sedan så tycker jag att det hade vart så spännande att jobba där. Precis jämte där Wipha bor. Men man ska ju inte förvänta sig för mycket. Jag blev bara lite glad över att de hörde av sig. Tack Universum!

Förövrigt jobbar jag vidare på min akrylmålning. Än så länge är jag supernöjd. Den blir bättre än jag hade trott. Det är bara lite små saker jag stör mig på, men de blir antagligen bättre när bakgrunden börjar målas, annars får jag ändra på lite saker.

Happy :)

A change in the weather

Hej, inget händer i mitt alltför trista liv. Nej, trist är det inte, men jag har bara ingen inspiration till att göra någonting överhuvudtaget. Det är andra dagen på min "ofrivilliga semester" och jag har redan svårt att sysselsätta mig. Igår tvättade jag tre omgångar med tvätt, anmälde mig till a-kassa, läste lite ur min bok av Dalai Lama (klok mänska det där), såg på film, spelade Age of Empire, såg på film igen med John, åt godis, somnade in rätt lycklig ändå.
Jag kan väl medge att jag egentligen inte skulle ha något emot om mitt liv fortsatte i de banorna, men jag behöver nog lite mer variation. Idag blir nog dock en lika lugn dag. Känner inte för att sätta foten utanför huset då det är typ 15 minus ute, men vi får se om jag ändrar mig. Idag ska jag försöka måla lite eller i alla fall skissa. Och så hoppas jag att min bil är färdig på verkstan idag med. Mina bromsar funkar tyvärr inte. Men så fort jag får tillbaka den så ska jag bege mig ut på en fotorunda. Jag känner att jag behöver komma iväg och tänka lite.

Tålamod

Jag har återigen lite beslutsångest. Haha men denna gång gäller det inte så allvarliga saker som min framtid. Ush att man tänker på den så mycket. Aja i alla fall så måste jag bestämma mig om en sak. När jag beslutade mig för att skaffa dreads igen så ville jag bara ha med mitt eget hår och inget löshår som förra gången. Det blev lite plastigt då. Men nu går jag bara dag in och dag ut och väntar på att de ska växa och bli längre. Men tyvärr blir de ju inte det. Så nu funderar jag faktiskt på att förlänga dem med löshår igen. Bara så att det blir 10-15 cm längre. Hatar verkligen att de är så korta. Fast egentligen är de inte det. Ska jag helt enkelt ge upp mitt tålamod? Hm det verkar så just nu, men jag ska fundera vidare på det lite till. Vet inte vilket sorts hår jag ska köpa än ändå.

Annars flyter livet på rätt bra nu. Det man tänker händer. Det har jag fått bevisat för mig denna helg i alla fall. Haha..

Just let go...

Mitt humör har gått upp igen och det gillar jag! Jag ska försöka förklara hur jag tänker. För cirkus en vecka sedan fick jag beskedet att jag blir uppsagd för att det finns för lite att göra. "Tack så jävla mycket då", tänkte jag och visste att det fanns andra personer som inte jobbat där lika länge som mig. Har ju ändå jobbat där i snart två år och detta är tacken liksom.
Det beror inte på mig, försökte jag säga, men ändå tänker man ju så. Ens självförtroende sviktar lite i sådana situationer. Man anyway så inser jag att det är nog meningen att det ska hända. Jag ville ha förändring, det visste jag och Universum serverade mig det på ett silverfat. Nåja inte ett silverfat kanske, men med en spark i röven som sa åt mig att faktiskt göra en förändring.

Nu är ju inte detta jordens undergång eftersom jag gladeligen har betalat a-kassa i 14 månader så det ska man la använda någon gång en då, tänkte jag och försökte hålla humöret uppe. Och ärligt talat så känns allt så bra just nu. Känner mig så väldigt glad och tillfreds med tillvaron. Och vet ni varför? Jo för jag vet att jag har rätt och alla som har en hjärna att använda vet det också. Och det känns bra med allt stöd jag får. Ska nog inte skriva ut mer saker om vad jag tycker och tänker för det finns ju en liten chans (även om det är väldigt pytteliten) att någon råkar läsa min blogg och se det och det är saker jag helst inte yttrar för att någon ska få reda på vad jag tycker om dem. Är det något jag har lärt mig i livet så är det bättre att ibland hålla käft och låta saker lösa sig själv. Kanske för att jag är för medveten om vad följderna blir om jag alltid säger vad jag tycker och tänker.

Får i och för sig komma tillbaka till jobbet om 1-2 månader. Ska bli intressant att se.

Förövrigt firar John och jag 3 år idag. DET gör mig glad i själen. Älskar honom mest av allt <3

Förändring

Nu när jag sitter här och funderar mer än vanligt (och det är mycket när det handlar mig ska ni veta) så inser jag att jag behöver göra något drastiskt för att förändra saker och ting. Bara något impulsivt. Raka av mig håret, skaffa en tattuering eller helt enkelt förändra något bara. Känner mig så fast i mina negativa tankar. Jag gör vad som helst för att må lite bättre. Självinsikt är bara bra i små mängder.

Något måste hända...

Medvetenhet

Hm ja jag vet knappt vad jag ska skriva längre. Allt känns så konstigt. Snurrar omkring i mitt huvud och jag känner mig extremt vilsen och och oviss om vad det är för mening med allting. Jobbet förstör mitt bra humör nu och jag tror inte jag har vart så här ledsen på väldigt länge. Sist var nog för ca 4 år sedan. Då mådde jag rätt kasst psykiskt. Känner lite så nu med. Det nya året började rätt skit faktiskt. Men jag måste försöka se det positiva i det hela. Man kan inte bara deppa ihop även om det är vad jag känner för just nu. Varför är det så svårt att vara lycklig? Det är ju det enda man strävar efter i livet. Det är ju det som allt handlar om. Men hur fasen hittar man dit? Just nu känner jag mig bara rädd och ängslig. Men jag kanske ska ta det på ett bra sätt som en person sade till mig. Nu kan du fundera på vad du faktiskt vill göra med ditt liv. Det hemska är att det är det som fyller mina tankar vareviga dag så att jag faktiskt glömmer av att leva för en stund. Allt känns bara så svårt just nu och det hade vart så skönt att prata med någon som lyssnar. Ja, verkligen lyssnar och vill förstå.

Antar att det bara är att flyta vidare och hoppas att allt löser sig...

Life goes on

Dagarna bara rullar förbi som vanligt. Känner mig väldigt tillfreds med allting idag. Jag har pluggat en hel del denna vecka för att bli klar med alla uppgifter till mina kurser. Idag har jag pillat med InDesign i sex timmar, men jag är nöjd med slutresultat. Äntligen är jag färdig med alla inlämningsuppgifter och kan pusta ut lite. Jag bestämde mig för att inte läsa några kurser nu till våren eftersom jag kände att jag behöver ta en liten paus från allt pluggande. Det blir för mycket för mig när jag både ska plugga och jobba. Men till hösten kanske jag läser någon spännande kurs igen. Vi får se helt enkelt. Egentligen vill jag lägga tid på att skriva och det är kanske det jag borde göra hela detta året. Så vi får se om det blir några mer studier i höst. Jag har ju ändå hunnit läsa 52,5 hp sens förra hösten och det är ju rätt bra ändå. Nästan ett års heltidsstudier.
På Måndag börjar jag jobba igen och det känns väl lite sådär. Det har verkligen varit jätteskönt att vara ledig dessa två veckor. Känns som att man har hunnit ta det lugnt och funderat på vad man ska göra i framtiden lite. Men det är la bara att ta det som det kommer. Känns skönt att det är lågsäsong nu så att man inte stressar runt för mycket. Jag måste lära mig att koppla av lite.
Jag har ett berg med disk som jag borde ta tag i men får se om jag orkar. Ska i alla fall ta en varm go dusch snart och senare blir det till att åka till Uddebo för att träffa John och hans chef. Har saknat honom hela dagen ju.

Hmm mycket tankar fyller mitt huvud, men idag känns det som att de inte kan påverka mig så mycket. Jahopp, hejdå!

Verklighetsflykt

I all nyårshysterin glömmer jag lätt av att jag fyller år idag. Låt mig säga en sak som kan låta hemskt. Födelsedagar är inget att längta efter längre. De är bara en jobbig påminnelse om att man faktiskt blir äldre och har en massa saker att göra i sitt liv. Mina födelsedagar har alltid varit fyllda av dessa tankar och det tror jag dels beror på att det precis är nytt år också och då blir man lite orolig eller glad över att det är nya tider. Dels tror jag det beror på att jag alltid har sett mig själv på ett visst ställe vid en viss ålder. Som att man måste ha uppnått vissa saker när man är så och så gammal. Det sitter bara i huvudet. Det vet jag. Och det betyder inte att det stämmer och är rätt, men så är det i alla fall.
Men när jag nu på min 22:a födelsedag sitter och försöker tänka på de saker jag faktiskt har åstadkommit so far så är jag ganska stolt över mig själv ändå. Jag bor inte hemma längre utan med min underbara pojkvän. Under detta året kommer vi ha ett hus färdigt och det känns väldigt bra och lite häftigt på samma gång. Det skrämmer mig att vi gör något sånt här, men på ett bra sätt. För det känns så rätt. Jag vet vad jag vill liksom. Jag har ett (bra) jobb och det är jag stolt över att jag har även om det känns tufft ibland. Min framtidsångest känns extra märkbar så här i början av det nya året och jag har mycket att ta tag i som jag vill med mitt liv. Men jag vet att det kommer bli så. Även om jag under vissa stunder vill fly från verkligheten och inte tänka på att man blir äldre och måste ta vara på allt man har och vill göra.

Nu finns det egentligen bara en lite tanke i huvudet om vad jag vill ha, men vi får se om det blir så under 2012. Men jag tänker inte berätta vad det är ;)

Lyssna är silver?

Det blåser ganska mycket ute, men det är lite mysigt tycker jag. Så länge inte strömmen går. Julen är i alla fall stort sett över och jag taggar inför nyår som kommer firas i Karlshamn med Catrin och diverse annat folk. Jag längtar verkligen, men jag ska fortsätta att njuta av mina lediga dagar innan dess. Jag har fått en massa roliga julklappar, både bra och andra man kanske inte behövde riktigt men som man vann i julklapsspel. Men en bra present som jag fick av John var den här boken:



Den är väldigt bra och jag lär mig otroligt mycket av den. Annars läser jag även Hungespelen, men det är lite jobbigt att läsa så många böcker samtidigt tycker jag egentligen. Ska för övrigt försöka plugga lite idag vilket innebär att jag ska läsa en novellsamling av John Ajvide Lindqvist som heter Pappersväggar. Det ska bli spännande.

Tjosan!

För varje måltid jag skippar..

..har jag råd att köpa en bok. Ja det låter kanske lite knasigt, men det slog mig idag att det faktiskt stämmer. Men för att göra det hela lite klarare så handlar livet om prioriteringar. Vad vill jag lägga min värdefulla tid på? Jag har insett vad jag inte vill lägga min tid på i alla fall och det kommer bli en ändring på det. Efter många tankar har jag bestämt mig. Om det inte händer något drastiskt först vill säga, men jag väntar med spänning på vad som komma skall. Så länge ska jag njuta över att det bara är tre arbetsdagar kvar innan min två veckor långa semester och julen. Jag behöver något som döver mina livsbejakande tankar. Det är bättre att proppa i sig julgodis och ignorera framtidsångesten som slår mig i bakhuvudet.

A drop in the ocean

A drop in the ocean,
A change in the weather,
I was praying that you and me might end up together.
It's like wishing for rain as I stand in the desert,
But I'm holding you closer than most,
'Cause you are my heaven.

Idag känns livet bra. Snö pryder marken utanför och skapar ett vitt täcke av gnistrande diamanter. Likadant känns det i mitt hjärta. Jag ser fram emot saker och det gör mig glad. Jag insåg här om dagen att jag borde säga mer vad jag känner. Det finns människor som jag gillar och som betyder mycket för mig och jag vill ju att de ska veta det. På samma sätt borde jag inte vara så rädd för att säga när jag inte mår så bra. Varför kan man aldrig svara ärligt på frågan: "Hur är det?" Vad är det man är så rädd för egentligen. Att folk ska få se vem man egentligen är. Men det är dumt för vi vill ju att andra ska gilla oss för de vi egentligen är. Inte de vi utger oss för att vara. Så jag ska försöka våga vara ärlig även när det är svårt.

Stäng av min hjärna

If a problem can be solved there is no use worrying about it. If it can't be solved, worrying will do no good.

När jag känner oro och motgångar, som jag gör nu, brukar jag tänka på denna mening som har fastnat hos mig sens jag såg min absoluta favoritfilm; Sju år i Tibet. Ändå känner jag mig nedstämd. Och helt plötsligt kan jag bli jätteglad. Det är konstigt hur ens hjärna fungerar. Ibland önskar jag att man bara kunde stänga av för en stund och samla alla tankar, men inte låta dem påverka en. Jag vet ju att alla problem löser sig, det gör de alltid. Men det är svårt att vara positiv när man inte ser hur de ska lösas eller om man själv kan göra något åt det.
Om tre veckor har jag efterlängtad semester och då ska jag släppa alla jobb(iga) tankar och fundera över vad jag verkligen vill göra med mitt liv. Fast det vet jag egentligen redan, men jag är för rädd för att genomföra det. Hej framtidsångest!

Varför skulle jag inte klara det?

Eskapism och framtidsångest

Ja det är inga bra känslor jag har inom mig. En klump i magen växer för varje dag som går och jag bara undrar var den glada Hilda tog vägen? Jag saknar henne lite. Nu blir jag irriterad över minsta grej och jag gillar inte hur jag inte kan kontrollera mina känslor. Hjärtat vinner över hjärnan. För när man känner sig sårad så är det svårt för hjärnan att se de bra sakerna. Det är bättre att vara tyst och vänta ut det hela. För allt löser sig. Right?

Steampunk

Jag har en underlig känsla inom mig idag. Obehag blandat med en ro över att allt kommer lösa sig tillslut. Jag behöver finna mig själv igen tror jag. Jag saknar hur jag förr kunde försvinna bort i min egen fantasi och fly verkligheten lite. Allt kändes bättre då. Nu har jag för mycket drama och intriger runt mig för att finna ro. Det är bara hemma med John som jag känner mig helt lugn. Jag har börjat läsa fantasy igen och inser hur bra det får mig att må. Det ger mig så mycket inspiration med.
Såg ett spännande program på tv innan och fastnade för genren steampunk. Det är en blandning av mekanik och diverse annat. Kollade runt lite på deviant art och fann dessa underbara bilder inom steampunk. Funderar på att skriva något i den stilen med och kanske läsa någon bok inom det med.





Jaja nu ska jag fortsätta grunna över livet och hoppas på en rolig grej med ^^


Dreadlocks

Hur fördriver Hilda en söndagsmorgon som denna? Jo hon kollar på bilder av dreadlocks. Herregud vad roligt det är. Fattar inte att jag kan bli så uppe det. Haha. Jag kollade runt lite på olika sidor hur de gör dreadlocks och frisyrtips, smycken mm och det slog mig hur folk är så snabba att döma något utan att veta så mycket om det. Jag är sådan som person att jag funderar väldigt länge och noga innan jag tar ett beslut. Det kan vara både på gott och ont, men när det gällde att skaffa dreadlocks så funderade jag i flera år innan jag tänkte: "Äh va fasen jag gör det bara!"


Mina första dreads för ca 3 år sedan

Men jag kan ju i alla fall slå hål på några myter om dreads. Många har fått intrycket att man inte tvättar håret. Mitt svar på det är "ush!". Klart man gör det. En annan sak som jag själv också trodde på var att man var tvungen att raka av sig håret när man inte ville ha dreadlocksen längre. Men jag visste innerst inne att jag skulle motbevisa den tesen och efter 1,5 dags kammande och en halv burk med hårinpackning kunde jag återigen skåda mitt vanliga hår.


Kan inte beskriva hur jobbigt det var, men det går! Bilden är 2 år gammal.

Men sedan gick det två år och jag kände att jag saknade dem lite. Men jag tänkte inte betala för det igen och jag ville inte ha löshår denna gång, det visste jag. Ska jag ha dreads ska de va mina egna! Så jag läste lite hur man gjorde och tittade på diverse youtube-klipp och voila nu har jag det igen.


Mina dreads idag. Nu har jag två fler än på bilden och det kommer mer. När jag orkar och hinner.

Seriously

Ibland saknar jag att prata om seriösa saker med någon. Jag menar de där lite småjobbiga tankarna man har om tillvaron. Vad ska jag göra med mitt liv? Varför beter sig folk så underligt? Varför känner man som man gör? Ja alla sådana där konstiga tankar man har. Jag och Catrin brukade alltid ha långa samtal om allt sånt här och vi förstod varandra innan och utan. Det gör vi fortfarande. Men det blir inte att man pratar lika ofta av helt förståeliga skäl. Man har olika liv och hinner inte alltid med. Men jag har märkt att det går att prata seriöst med andra också, men det är så svårt att finna lugnet att prata i. Självklart pratar jag med John, men han är inte alltid lika pratsugen som jag är och jag får kanske inte den respons jag söker. Haha det kanske är en tjejgrej helt enkelt. Men helt seriöst så saknar jag att prata med andra om saker jag funderar över. Vad skulle jag göra utan människor omkring mig? Vara rätt olycklig tror jag.

God natt
/Sällskapssjuka Hilda

Happily ever after

Känner mig löjligt lycklig. Mitt liv är rätt så perfekt just nu.

Bestämd

Då har vi smygit oss över till november då. Måste erkänna att jag gillar vintermörkret trots att det snor min energi lite. Denna vecka är det väldigt mycket folk på jobbet. Jag jobbar 55 timmar denna vecka och idag är min enda lediga dag. Så den ska jag tillbringa med att vila, vila och vila. Och äta lite godis och se på film med. Jag vet att jag inte borde frossa så mycket eftersom min kropp är så trött, men jag vill mysa lite med gotte godis ändå. Jag tycker jag förtjänar det.
Jag har klagat mycket det sista men för en vecka sedan så bestämde jag mig för att nu så jag lägga den energin på att få saker gjorda istället. Jag har försökt ändra på vissa sidor hos mig själv vilket har resulterat i något konstigt. Den tysta snälla Hilda har gått och blivit oerhört bestämd (och arg). Jag vet inte om mina ansträngningar funkar, men här har ni en Hilda som är arbetsledare och måste säga åt folk vad de ska göra. Nu är jag trött på att folk inte lyssnar. Jag fixar det. Jag vet det.

Huset börjar mer och mer se ut som ett hus och nu längtar jag verkligen tills det är färdigt. Ska upp och kika lite senare idag. Detta gör mig lycklig i själen:

Det är lite mer grejer på huset, men jag har inte lagt in alla bilder på datorn än.

Hilda den vilda

Today you are You, that is truer than true. There is no one alive who is Youer than You.

RSS 2.0