I all nyårshysterin glömmer jag lätt av att jag fyller år idag. Låt mig säga en sak som kan låta hemskt. Födelsedagar är inget att längta efter längre. De är bara en jobbig påminnelse om att man faktiskt blir äldre och har en massa saker att göra i sitt liv. Mina födelsedagar har alltid varit fyllda av dessa tankar och det tror jag dels beror på att det precis är nytt år också och då blir man lite orolig eller glad över att det är nya tider. Dels tror jag det beror på att jag alltid har sett mig själv på ett visst ställe vid en viss ålder. Som att man måste ha uppnått vissa saker när man är så och så gammal. Det sitter bara i huvudet. Det vet jag. Och det betyder inte att det stämmer och är rätt, men så är det i alla fall.
Men när jag nu på min 22:a födelsedag sitter och försöker tänka på de saker jag faktiskt har åstadkommit so far så är jag ganska stolt över mig själv ändå. Jag bor inte hemma längre utan med min underbara pojkvän. Under detta året kommer vi ha ett hus färdigt och det känns väldigt bra och lite häftigt på samma gång. Det skrämmer mig att vi gör något sånt här, men på ett bra sätt. För det känns så rätt. Jag vet vad jag vill liksom. Jag har ett (bra) jobb och det är jag stolt över att jag har även om det känns tufft ibland. Min framtidsångest känns extra märkbar så här i början av det nya året och jag har mycket att ta tag i som jag vill med mitt liv. Men jag vet att det kommer bli så. Även om jag under vissa stunder vill fly från verkligheten och inte tänka på att man blir äldre och måste ta vara på allt man har och vill göra.

Nu finns det egentligen bara en lite tanke i huvudet om vad jag vill ha, men vi får se om det blir så under 2012. Men jag tänker inte berätta vad det är ;)