Ärligt talat
Allt serious talk mellan mig och Catrin igår fick mig att känna ett sådant obehag över gamla tider. Minnen som hänger sig kvar fast jag inte vill minnas. Ibland vill jag bara radera den delen av mitt liv. Fast ändå inte. Allt som händer är erfarenheter som leder till att jag blir den perfekta människan jag faktiskt är. Det är det livet handlar om. Att lära. That´s it. Ändå har jag känslorna kvar.
Äsh egentligen ville jag skriva ett ärligt inlägg. En "hemlis" om mig själv eller om något som känns självklart för mig men inte för andra. Eller bara en utav alla de saker jag dagligen funderar över. Livet, döden. Men nej, det känns meningslöst. Det går ändå inte att sätta ord på allt. Det är svårt.
Det är därför jag skriver en bok. Det är där jag får ut mina egna känslor. Det är genom den jag kanske kan lära andra något meningsfullt. Kanske. Jag vet inte. Men jag gör det för min egen skull mest. Det känns bra.
Shit asså
>.<
Äsh egentligen ville jag skriva ett ärligt inlägg. En "hemlis" om mig själv eller om något som känns självklart för mig men inte för andra. Eller bara en utav alla de saker jag dagligen funderar över. Livet, döden. Men nej, det känns meningslöst. Det går ändå inte att sätta ord på allt. Det är svårt.
Det är därför jag skriver en bok. Det är där jag får ut mina egna känslor. Det är genom den jag kanske kan lära andra något meningsfullt. Kanske. Jag vet inte. Men jag gör det för min egen skull mest. Det känns bra.
Shit asså
>.<
Kommentarer
Trackback
