elva:elva
Det magsika klockslaget som jag numera brukar kalla det. Antingen är det 11:11 eller 23:11. Två gånger per dygn inträffar detta klockslag. Och varför är det så speciellt då? Jo det var min kära mor som för säkert ett år sedan infomerade mig om att det var under dessa två klockslag som universum är öppet för alla ens önskningar.
Visst tror jag kanske inte på det här fullt ut, men eftersom det har hållt sig kvar i mitt minne måste det betyda någonting. Jag är verkligen inte religiös på något sätt, men jag har skapat mig min egen tro och synsätt på saker och ting.
I alla fall så har jag alltid en önskan att testa alla dessa teser jag får från min mor och från andra ställen jag hör eller ser saker. Så varje gång klockan är 11:11 (inte så ofta jag är vaken 23:11) har jag testat att önska mig saker. Tyst för mig själv bara. Och många gånger har det funkat (tankens kraft you know).
Men idag så kollade jag på klockan 11:11 och insåg att jag inte kunde komma på något att önska mig. Det var helt tomt. Betyder det att jag inte behöver något mer? Att jag är fullkomligt nöjd och lycklig med tillvaron?
Svar: Ja, jag tror faktiskt det.
P.s. Jag kan inte förstå att jag gråter lika mycket denna gången jag läser New Moon. Jag vet ju vad som händer, men ändå...det är så sorgligt. Och bra på samma gång.
Visst tror jag kanske inte på det här fullt ut, men eftersom det har hållt sig kvar i mitt minne måste det betyda någonting. Jag är verkligen inte religiös på något sätt, men jag har skapat mig min egen tro och synsätt på saker och ting.
I alla fall så har jag alltid en önskan att testa alla dessa teser jag får från min mor och från andra ställen jag hör eller ser saker. Så varje gång klockan är 11:11 (inte så ofta jag är vaken 23:11) har jag testat att önska mig saker. Tyst för mig själv bara. Och många gånger har det funkat (tankens kraft you know).
Men idag så kollade jag på klockan 11:11 och insåg att jag inte kunde komma på något att önska mig. Det var helt tomt. Betyder det att jag inte behöver något mer? Att jag är fullkomligt nöjd och lycklig med tillvaron?
Svar: Ja, jag tror faktiskt det.
P.s. Jag kan inte förstå att jag gråter lika mycket denna gången jag läser New Moon. Jag vet ju vad som händer, men ändå...det är så sorgligt. Och bra på samma gång.
Kommentarer
Trackback
