Hösten är lite av en depressionens årstid. Men med depression kommer tankar. Och tankar leder till insikter, fantasi och kreativitet. Ibland tror jag faktiskt att man måste lida lite för att kunna skapa. Kanske är det därför det går segt med att skriva min bok. Jag mår för bra helt enkelt. Hemskt att säga, som om det vore något dåligt.
Men nu är det så att i och med att jag läser två skrivarkurser har jag ändå lyckats skapa mig lite mer insikt. Jag har inte skrivit på min bok sens i maj, innan jag började jobba och idag öppnade jag dokumentet och läste en hel del. Mycket var bra tyckte jag, men det var mycket som rent ut sagt var skräp med. Känns ändå skönt att man ser vad man kan ändra på.
För att vara ärlig så är det gestaltningen jag har problem med, och diverse delar av handlingen, men det är inte poängen nu. Att gestalta något så att det blir trovärdigt och att läsaren får en känsla av hur det ser ut är väldigt svårt utan att man skriver för överdrivet eller som jag: man hoppar över omgivningsskildringarna tills man känner för att lägga till dem i texten. En sak bara: Det är ingen bra idé att göra så. Jag tappar lite av skaparlusten i och med det.
Men det jag ville säga också var att det är en väldigt bra idé att låta texten vila under en tid och sedan läsa allt igen för att verkligen förstå vad det är för ändringar man behöver göra. Nu ska jag till och med ta bort en hel del, men jag tror man behöver skriva en massa skit för att hitta det som verkligen är bra. Redigeringsarbetet kommer bli roligt. Det jobbigaste är när andra ska läsa ens text. Jag fasar för respons, men jag vet att den är nyttig för mig.

Dock känns det som att blotta sin själ för andra...