Anchor baby

Jag känner mig bra för att jag har tagit itu med en del saker som tyngt mig det senaste. Men ändå är det som ett ankare håller mig nere. Det känns som att jag får panik snart. Jag vill så gärna förklara för alla hur dåligt jag mår innerst inne, men jag vågar inte. Jag vill inte verka som att jag fiskar bekräftelse. Det är bland det värsta jag vet. Varför är det så svårt att vara ärlig? På många sätt och vis känns det som att allt har blivit värre av att jag inte har sagt som det är. Jag är bara så rädd för att visa mig sårbar. Och så är jag rädd att ingen egentligen bryr sig om hur jag känner det. Mina tankar äter upp mig känns det som.

Snälla låt det här lösa sig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hilda den vilda

Today you are You, that is truer than true. There is no one alive who is Youer than You.

RSS 2.0