Believe

Allting löser sig. Så brukar jag säga och det stämmer väldigt ofta att det mesta löser sig. Ändå är det så konstigt att man oroar sig för saker. Det finns hela tiden det där "Tänk om..." som jag måste bli av med. Just nu tror jag bara att jag känner mig mer orolig bara för att jag inte har träffat så mycket folk denna vecka. Känner mig helt isolerad från omvärlden. Men till helgen ska jag i alla fall få mig en dos när jag ska hem till Catrin. Det enda som oroar mig är att jag ska köra hela vägen till Karlshamn själv. Varför kan jag inte bara tro på mig själv någon gång?

Jag trodde faktiskt att jag var en person som gillade att vara själv, men jag inser mer och mer att det är människor runt om mig som gör mig glad och lycklig. Det är tur att jag har John. Hur skulle jag klara mig helt ensam? Usha. Vill så gärna att tiden kan gå lite fortare just nu.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hilda den vilda

Today you are You, that is truer than true. There is no one alive who is Youer than You.

RSS 2.0