Jag känner mig bra för att jag har tagit itu med en del saker som tyngt mig det senaste. Men ändå är det som ett ankare håller mig nere. Det känns som att jag får panik snart. Jag vill så gärna förklara för alla hur dåligt jag mår innerst inne, men jag vågar inte. Jag vill inte verka som att jag fiskar bekräftelse. Det är bland det värsta jag vet. Varför är det så svårt att vara ärlig? På många sätt och vis känns det som att allt har blivit värre av att jag inte har sagt som det är. Jag är bara så rädd för att visa mig sårbar. Och så är jag rädd att ingen egentligen bryr sig om hur jag känner det. Mina tankar äter upp mig känns det som.

Snälla låt det här lösa sig.

Vilket äckligt väder det är ute! Det gör mig så omotiverad. Jag hatar att jag känner som jag gör ibland. Varför i hela friden ska man oroa sig för något när det inte hjälper att oroa sig? Herregud! Jag vet ju hur man borde känna, men det trista med livet är att man inte kan välja sina känslor. Dock kan man välja sina tankar och det är det som jag måste lära mig just nu. Jag ska dra till mig allt jag vill ha. Det kommer. Det vet jag.

Allting löser sig. Så brukar jag säga och det stämmer väldigt ofta att det mesta löser sig. Ändå är det så konstigt att man oroar sig för saker. Det finns hela tiden det där "Tänk om..." som jag måste bli av med. Just nu tror jag bara att jag känner mig mer orolig bara för att jag inte har träffat så mycket folk denna vecka. Känner mig helt isolerad från omvärlden. Men till helgen ska jag i alla fall få mig en dos när jag ska hem till Catrin. Det enda som oroar mig är att jag ska köra hela vägen till Karlshamn själv. Varför kan jag inte bara tro på mig själv någon gång?

Jag trodde faktiskt att jag var en person som gillade att vara själv, men jag inser mer och mer att det är människor runt om mig som gör mig glad och lycklig. Det är tur att jag har John. Hur skulle jag klara mig helt ensam? Usha. Vill så gärna att tiden kan gå lite fortare just nu.

Om det nu har tagit mig en och en halv timma att skriva ner en synopsis till min bok så kan man ju bara gissa hur lång tid det faktiskt kommer ta att skriva den. I alla fall så känns det bra att jag har gjort detta nu. Det ger mig en översikt på vad som ska ske och jag kan bestämma vilken scen jag har lust att skriva oavsett var jag är i boken. Mitt enda problem just nu är början och slutet. Dessa två delar funderar jag på att spara till sist, men det hade kännts bättre om jag hade klarare idéer om hur de ska se ut. Aja det är fortfarande en del arbete kvar innan jag kan börja skriva. Måste göra klart alla karaktärer, platser och miljöer innan jag är klar. Framför allt komma på passande namn. Det är både bland det svåraste och det roligaste med att skriva.

Förövrigt har jag fått en massa andra kreativa idéer som ska sättas i verket med. Skor ska inhandlas, sedan får vi se hur jag lyckas. Men det ska onekligen bli spännande.


Jag ska måla skor. Och med denna bild fick jag även göra lite reklam för en av mina favoritböcker. Hungerspelen.


Och till helgen får jag antagligen träffa Catrin igen om allt går som jag har tänkt. Wie!

Jag är galet trött. Vaknade kl 3.00 idag och kunde inte somna om förrän kl 5.30. När jag lägger ihop allt så har jag ändå sovit sju timmar sammanlagt, men jag vet inte om jag kan kalla det så mycket till sömn när jag sov så oroligt. Mitt problem är att jag tänker alldeles för mycket när jag ligger i sängen och mitt sinne inte distraheras av något annat. Tänkte på jobbet. Blev ledsen. Sa till mig själv att inte tänka på jobbet, vilken i sin tur ledde till att jag tänkte ännu mer på det. Lyckades övervinna jobbtankarna och vandrade istället vidare till vad jag skulle göra när jag går upp på morgonen. Det är nästan ännu värre att tänka på för då vill jag ju göra alla dessa saker precis nu. Hua! Ibland hatar jag hur min hjärna fungerar. Jag kommer alltid vara en tänkare som analyserar, fantiserar och funderar över saker. Ibland vet jag inte om det är något bra. Haha det hade kanske varit skönt att vara dum och ovetande. Lite som i barndomen. Man gick i sin egen lilla drömvärld.

Asså..bläää...jag känner mig så omotiverad. Hur ändrar jag på det? Förra veckan flöt på snabbt och det beror på att jag hade något att göra varje dag. Träffade människor. Denna vecka känns bara så död och det är bara måndag än så länge. Men jag har inget planerat. Inget att se fram emot. Och min bil ska lämnas in igen så jag kommer vara helt isolerad från omgivningen nu med. Hmm...

Jag vet att jag har en massa jag kan göra, men känner verkligen ingen motivation till att göra det. Jag borde städa, men det känns så meningslöst att städa här när man ändå har oordning i allt inför flytten och så. Vill verkligen flytta nu! Men det känns som att det kommer närmare och närmare. I lördags var vi på Ikea och beställde kök. Det tog fem timmar, men det var det värt. Köket kommer bli awesome och så bjöd de på mat också. Tack så mycket Ikea!

Jag tror att jag ska försöka mig på en ny tavla, men måste komma på hur den ska se ut först. Känner att jag behöver träna, men var är orken? Jag måste ju faktiskt börja någonstans. Vad har hänt med den annars så pigga Hilda? Blir galen här hemma känner jag. Nej, jag måste strukturera upp mitt liv känner jag. Vill inte sitta här och mögla bort ju. Haha.

Jag älskar ordning och reda, men ibland gillar jag inte vägen dit. Jag vill egentligen se mig själv som ganska pedantisk och noggrann, men egentligen är jag inte det, fast ändå är jag det. Haha ingen som fattar mitt resonemang. Jag gillar bara när det är ordning på saker och ting. Då känns det bra.

Hm jaja. Denna helgen har flutit på i all hast. Har knappt vart hemma något alls. I Lördags var jag och John i Borås och kollade på badrum så nu är nog det hyfsat färdigt och bestämt i alla fall. Fick även köpt lite bra grejer, iläggssulor, akrylfärg och lite pärlor från Bead Place. Åh älska den affären! Lördags eftermiddag och kväll spenderades hos mamma med spelkväll. Igår (Söndag) åkte vi på kalas hos min halvsyster. Det var roligt med alla tjutande barnaröster. Var dock ganska trött på kvällen. Haha jag slogs av en sådan lustig tanke igår av ett samtalsämne de hade på kalaset. Alla diskuterade hur roligt det var att resa till olika ställen i världen medan jag och John satt där och tittade på varandra som om vi vore dumma i huvudet som trivs så bra med att stanna hemma. Vi får ju hemlängtan bara av att åka in till Mjöbäck nästan. Haha illa. Men det känns så bra att det känns så för då kommer vi ju trivas finfint här. Men i alla fall så insåg jag att jag reser ju faktiskt till andra ställen fast kanske inte på det fysiska sättet som alla föredrar. Jag reser ju faktisk i min fantasi, när jag funderar och dagdrömmer. När jag skriver och läser också för den delen. Tråkigt skulle många säga. Spännande skulle jag säga.

Idag ska jag egentligen inte göra så mycket. Ska åka in till Mjöbäck och posta mina kassakort till a-kassa. Har fixat CV och personligt brev för Lia imorgon. Känns så spännande. Hoppas man hinner med en visit hos Wipha med om hon är hemma. Annars ska jag nog i alla fall träffa Edyta imorgon. Saknar både min thailändare och min polack. Haha.

Och så är det ju alla hjärtans dag imorgon med. Får fundera ut om man ska ge något fint till den jag älskar mest i hela världen <3

Lia Hof hörde av sig idag och hon vill träffa mig inom de närmaste veckorna. Åh vad glad jag blir! Trodde ärligt talat att det inte skulle bli på tal om att gå på intervju eller hitta något annat jobb de här veckorna innan jag ska börja jobba igen, men nu blev det ju så ändå. Dels så måste jag ju söka jobb när jag är med i a-kassa så jag har ju inte så mycket val egentligen. Sedan så tycker jag att det hade vart så spännande att jobba där. Precis jämte där Wipha bor. Men man ska ju inte förvänta sig för mycket. Jag blev bara lite glad över att de hörde av sig. Tack Universum!

Förövrigt jobbar jag vidare på min akrylmålning. Än så länge är jag supernöjd. Den blir bättre än jag hade trott. Det är bara lite små saker jag stör mig på, men de blir antagligen bättre när bakgrunden börjar målas, annars får jag ändra på lite saker.

Happy :)

Hej, inget händer i mitt alltför trista liv. Nej, trist är det inte, men jag har bara ingen inspiration till att göra någonting överhuvudtaget. Det är andra dagen på min "ofrivilliga semester" och jag har redan svårt att sysselsätta mig. Igår tvättade jag tre omgångar med tvätt, anmälde mig till a-kassa, läste lite ur min bok av Dalai Lama (klok mänska det där), såg på film, spelade Age of Empire, såg på film igen med John, åt godis, somnade in rätt lycklig ändå.
Jag kan väl medge att jag egentligen inte skulle ha något emot om mitt liv fortsatte i de banorna, men jag behöver nog lite mer variation. Idag blir nog dock en lika lugn dag. Känner inte för att sätta foten utanför huset då det är typ 15 minus ute, men vi får se om jag ändrar mig. Idag ska jag försöka måla lite eller i alla fall skissa. Och så hoppas jag att min bil är färdig på verkstan idag med. Mina bromsar funkar tyvärr inte. Men så fort jag får tillbaka den så ska jag bege mig ut på en fotorunda. Jag känner att jag behöver komma iväg och tänka lite.